she's a man eter


Land Locked Blues - Bright eyes



Bright Eyes – Land Locked Blues En av mina absoluta favoritlåtar i mitt liv hittils, den tävlar lite med summertime med janis joplin tror jag.

Jag har precis märkt att det här inte är bara jag som pratar utan att ni faktiskt kan kommentera ganska mycket också.

Vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Nej, men, det är kul. Så, vilka är era favoritlåtar i era liv hittils?





Hönstyling


Igår stylade de hönor på svensk teve. Det var ganska konstigt. De målade naggellack på hönorna och sa att nu var de stylade. Sedan fick hönorna vandra runt i studion under resten av programmet. Det var en dålig idé för ingen kunde svara på frågorna i intervjun. "Jag.. vet inte.. jag har massa hönor runt benen". Jag tror jag missade poängen med hönstylingen om det nu fanns någon.

Gerd







Lyckades komma över en bok från mitten av 1800-talet. Den heter Gerd och är en speciell diktsamling.
Vad jag förstod av inledningstexten är det en samling av de lite mer obskyra och svåra poeterna som inte fick vara med bland de stora namnen. Som 1800-talets indiepoeter, haha.

Det är mycket om döden, mycekt mörkt, mycket utanförskap, mycket kärlek och lite gud (fast mest tvivel på gud).

Jag tänkte lägga upp några dikter här men de flesta är jättelånga.
Så jag tänkte att jag börjar med en nu så kan jag uppdatera med flera sedan. Om någon är intresserad annars har jag några inskrivna i datorn så det är bara att fråga.

Här är en jag gillade, som handlar om en ung konstnär som dör i feber. Ja, man gjorde sånt på den tiden.

Genom den fällda, blå gardinen
lyser tvinande vinterdager.
In i kammarens alla vinklar
dunkelt blånande sken sig drager,

faller på färgrikt lysande tavlor
som i rummet väggarna kläda:
fram ur dunklet i stolta former
höga gestalter träda.

Mumlar en gummas sjungande stämma
halvhögt psalmer i kammaren inne;
dova de signade orden ljuda.
Sitter hon blek med sorg i sinne.

Ser ur bädden ett dödstrött huvud,
blickarna inåtvända, klara,
som om de såg sällsamma syner,
hörde toner, underbara.

"Moder, ser du på väggens tavlor!
Där har jag försökt att på väven fästa
väldiga, blodfulla bilder av tid,
allt, vad min själ har känt, det bästa.

Länge har jag sökt dom. Nätter jag vakat,
Trott mig på dukarna fram dem kalla.
Se nu på tavlorna! Bilderna står där
bleka och blodlösa alla.

Där har jag tecknat Tor, då han letar
harmsen efter sin stulna hammar.
Riv den tavlan i bitar! Sådan
ser han ej ut, när av vrede han flammar.

Där du ser, hur jag tänkt mig Freja,
när hon skämsk och fyllig och fager
står och ser, hur i brudelinnet
kraftens guddom till jättehem drager.

Ej jag lyckats, men låt henne vara,
nog du känner igen de dragen,
till jag dem tecknat. Rör inte bilden!
Henne mötte vi ju härom dagen...

Moder, lyssna till sången,
de trolska dova tonerna brusa.
Se, hur de komma, gudagestalterna,
värdiga, muskelfasta, ljusa.

Hit med din sång du dem manat alla
mäktiga gudar du vet att du sjunga
länge såg jag dom i dunkel skymta
Äntligen fram i klarhet de ljunga.

Ge mig min pensel! Blott några drag, och
levande ska de på duken stråla
tjusande, mäktiga. Tavlor, moder,
ännu ej sedda, lovar jag att måla.

Ser du Freja? Ser du det håret
gult över vita axlarna välla
ögonen glansliga, älskogsdjupa,
lemmarna fagert formade, mjälla?

Fåfängt jag Tor sökt måla, då åter
han i handen sin hammare känner,
teckna, hur forsande gudakraften
varje muskelfiber spänner.

Nu ser jag det - svarta hällar,
vräkta i virrvarr, sönderbrutna;
jättar, krumma i djupblå hålor
hålla mot blixtarna händerna knutna.

Ovan i fräsande ljus står guden,
lyfter till nästa slag sin hammar.
Spräcka ska han väldiga pannor
Slå! Så i dunkla klippor det flammar!"


Magra händer på täcket famla,
Dova strålar i ögon sig samla.
En efter annan sin glans de mista,
tyna och slockna.

- A. U. Bååth.

_

Sorry about not writing in english, but this is about swedish poetry.. so. Haha.
The book in the photos is a old poetry collection from the mid-nineteenth century called "Gerd".

RSS 2.0